Jag har någon speciell dragning ner till havet. Jag vill bo där en dag. Det är nog min dröm. En av dem, för jag har ganska många. Det är något speciellt med det öppna havet. Ljudet av vågorna som rullar in över sanden och slår mot klipporna. Det är något visst med knastret av snäckor under fötterna. Klipporna och de runda kullarna som vi klättrar upp och ner, upp och ner över. Ikväll var inte vädret någon höjdare. Småregnigt och väldigt blåsigt, men ändå; Helt fantastiskt befriande!
Vi tog en promenad/slash/klättringsrunda nere vid havet efter att vi släppt av dottern i stallet. Ikväll utmanade jag henne en aning genom att våga göra iordning hästen själv. Borsta den noga, kratsa hovar, kamma man och svans. Sadla och trensa. Det är så lätt att jag hjälper till när jag är med. För jag måste erkänna att jag tycker det är fantastiskt kul att hålla på och pyssla med en häst! Så enklast var ju att åka därifrån.
När vi går där på stranden med vinden i håret dikuterar vi uppfart, renovering av hus samt resa. Som jag nämnde lite kort igår ska vi byta panel på huset. Vi tänker göra allt själva för att spara lite pengar. Så just nu målar vi. Bräda efter bräda. Grundfärg och kulör. Det tar sitt lilla tag. Vi ska även byta lite fönsterbläck och måla om plåttaken på burspråken. Vi kommer att ha att göra. När det är klart ska vi gräva av hela uppfarten. Hela framsidan faktiskt. Bredda uppfarten och dra upp den vid sidan om huset. Vi har ritat i över ett år. Olika lösningar, olika idéer. Tänkt, vridit och börjat om igen. När allt är klart vill vi åka på semester. För att vila, slappa och bara sola och bada. Diskussionen som råder är vart och för hur mycket eller om vi helt enkelt bara ska vänta. Om vi ska boka när vi är klara och när går iså fall gränsen för när vi är klara. Det kommer ju ständigt nya projekt i hus. Sedan kommer fiberanslutningen, plommonlunden, nya odlingsområdet och den hela långa listan med mindre saker att fixa. Kap Verde, Thailand, Jamica eller Florida. Eller de där viktmålen. Vi har destinationsdrömmer för varje 10 kilo nedåt. London, Paris och New York, med antingen hocky eller metropolitan, beroende på vem som vinner. Definitivt en anledning att kämpa lite extra. Fast det är nog en väldig upplevelse att se livehockey i Madison Square Garden trots att jag inte är så hockeyintresserad.
Jag lutar mig tillbaka med min stora kopp te och lyssnar på fakta om hajjar, högläsning ackompanjerat av gapiga röster i Let´s Dance och jag inser varför jag inte gillar live-tv länge. Så gapigt och tämligen innehållslöst.
Nu tar vi helg gott folk.
