När jag var 13 år startade min pappa ett eget företag. Jag minns inte särskilt mycket från den tiden, men jag fick ju såklart veta i vuxen ålder att det inte var så himla lätt där i början. Även om jag inte kan minnas att vi pratat politik hemma har jag ju säkert haft med mig det i bagaget. Småföretagarens dilemman.
Denna sommar och denna tidiga höst har jag läst, läst, lyssnat och tittar på debatter och nyheter. Bloggar, utredningar och jag har nog aldrig någonsin varit så insatt i svensk politik som nu. Det jag kan konstatera är att jag brinner för småferatagarna och jag brinner för kvinnornas kamp för jämställdhet. Jag är medlem i många feministiska grupper där det råder än väldig vänstervind med Gudrun Schyman som nästan glorifieras. Men jag köper det inte. Politiken går inte att genomföra enligt mig.
Jag har också hela sommaren delat inlägg som jag ansett vara viktiga. I kampen för jämställdhet och i kampen för att vinna valet. Många gånger har jag hamnat i dsikussioner, på facebook, på jobbet, med vänner och okända.
Jag anser mig vara en person med stor integritet. Med en bild av andra som lika värda mig själv. Jag tycker SD gör så många fel. Alla hemskheter de fullständigt vräker ur sig och jag blir rädd. För den som kan sin historia borde förstå att det var just så det började. Missnöje och Hitler fick sina anhängare.
Jag försöker hålla mig fördomsfri. Jag försöker alltid ta debatten. Jag försöker hålla mig till sakfråga utan att göra personliga angrepp. Men det är också under denna sista månad av politiska debatter som jag inser att mina fördommar finns. Jag ser dem växa och ibland fulsltändigt drypa inombords. När pappan i den nyförlösta familjen åker på semester ensam. Mina tankar slåss.
När bekanta på facebook är sjukskrivna och klagar på systemet. När jag har lust att vråla “Insanity is a luxuary I can´t afford”. Min X-make satte en spjutspets i mig igår.
“Men berätta gärna för dina blå vänner hur du mådde de perioder du haft svårt att hitta jobb. Det är lätt att vara kaxig när man har ett familjeföretag att falla tillbaka på. Det är inte många som har den lyxen.”
Jag hade en period när jag var ledsen. Jag vet att jag talade om det för honom, för jag ville att han skulle veta. När jag tykte livet var för jävligt. När pengarna inte räckte. När jag köpte mat för de saker jag sålde och knappt åt den veckan jag var ensam. När jobbet var tungt, skitigt, när den svindlande kärleken just då svek mig. Jag kröp under täcket så fort jag kom hem. Sov igenom helgerna. Men nej, jag kunde inte sjukskriva mig. Jag arbetade i eget företag. Vem skulle göra mitt jobb? Att driva ett eget företag handlar inte om att gå och hämta ut några pengar. Det är ingenting som man kan falla tillbaka på som ett socialt skyddsnät. Jobbar du inte, finns där inget att fakturera. Fakturerar du inte, finns där inga pengar att hämta. Den som tror något annat, har troligtvis varit i det privata arbetslivet på tok för lite. Så ni som nu går hemma och tycker det är lite jobbigt, jag har tyvärr inga sympatier. Man får ta sig samman och resa sig upp, varje dag.Jag har fördommar om rasister. Jag kommer på mig själv med att tänka att de är idioter. Jag har en handfull i min vän-lista på facebook som jag vet röstar på skiten och ja, ni står inte högt i kurs här! Jag anser att rasister är lite mindre begåvande och jag tänker att ni nog antagligen hellre kollar Big Brother och Paradise Hotel än partiledardebatten på tv. Ni häller i er sprit om helgerna och uppfostrar era barn i det klassiska patriarkala samhället. Pojkarna ska vara kaxiga, stökiga, göra grabbiga saker och hänga med pappa och dricka whiskey! Flickorna ska vara söta, gulliga och vackra, gå på spa och shoppa med mamma och ännu en gång får jag lust att vråla “Ge dem samma chans för h*e!” Flickor är sååå mycket mer än söta och gulliga! De är inga dockor som ska betraktas. De är människor, men samma energi som pojkar.
Jag har utvecklat fina fördommar om socialdemokrater och vänsterpartister. De tror att allt löser sig med fler bidrag och trainee-jobb. Den enda frågan jag har är, vem skall tillhandahålla traineejobb? Vem ska dra in alla de där pengarna till staten? Det är företagen som genererar pengarna. Om man tar bort möjligheterna för dem att anställa, slår man också undan benen på sig själv. Eller så kanske LO skall anställa de där 30.000 trainee-jobben….
Jag engagerar mig i det lokala. De lokala företagandet. Det lilla samhället i det stora landet. För jag tror på att Sverige växer med småföretagen. Det är där jobben finns. Ett här, ett där.“Sverige är betydligt mer än lilla Slöinge och Getinge. Ibland framstår du som lika inskränkt och hemmablind som en SD:are.”
Har han rätt, min X-make? Kanske är mina fördommar inte bättre än deras? I morgon är det val. Jag tror det blir maktskifte och Europas bäste finansminister får sparken. Han som hela Europa hyllar. Jag förstår inte. Jag suckar och tänker, jag hoppas jag får säga, “Vad var det jag sa!”
Ja, jag har fördommar. Alla människor har dem. Men oavsett om jag tycker du är dum i huvudet eller ej, så tycker jag att du är lika mycket värd som jag. Lika mycket värd som min dotter och alla ska ha samma chans. Jag anser att det är vår demokratiska skyldighet att rösta. Och även om jag har mina fördommar, respekterar jag ditt val, sålänge de har en humanitär människosyn!
Jag kommer aldrig att sluta att ta debatten!
För alliansen! För allas lika värde!
