Jag känner ofta en stor lust att ta bilder på mina bakverk. Jag tror det är för att det är ganska sällan som jag faktiskt bakar och därför anser det vara lite exeptionellt. Lika ofta, jag skulle vilja säga dagligen, tänker jag att jag ska leta reda på goda recept på nyttiga bröd och ja, nyttiga bakverk i allmänhet, och sätta igång varje kväll. Men sedn händer något. Det där med att baka hamnar av någon anledning tämligen långt ner på min prioriteringslista.
Men så i helgen fick jag en kick. Jag insåg hur mycket godsaker jag vrängt i mig, ja VRÄNGT i mig, den senaste tiden, framför allt den helt underbara drogen Marabou Black. Den är fullständigt oemotståndlig. Jag bestämde mig för att ta tag i träning, motion och att dra ner på sockret igen. Så igår var jag och handlade och satte igång ett brödbak. Ett formbröd åt lchf-hållet. Kanoners tänkte jag. Det blev inte gott. Vi har dessutom väldigt gott om björnbär i trädgården just nu så jag letade fram ett recept på björnbärspaj, som inte innehöll 4 liter socker. Den var inte god. På tok för lite socker i. Ni vet, det blev som att äta björnbär med omslutande mjölblandning.
Till denna mjölblandningspaj hade jag införskaffat vaniljsås på soya. Laktosfri och inte så kolhydratrik som den underbart goda färdiga såsen från ekströms. Den var inte heller god!
Under tiden pajen stod i ugnen rörda jag till något som skulle komma att bli chiapudding. Det hade jag också läst att det skulle vara en väldigt god frukost. Jag funderar på vad den person som tyckte så hade att jämföra med? Cardboard? Frigolit? Havsmanet?
Jag åt halva, sen fick det räcka. Till frukosten på jobbet hade jag tagit med mig fil och nyinskaffad “nyttig” müsli. Den var inte heller god. Jag funderar på vad folk tycker är gott egentligen. För den här müslin var ungefär havregryn med några enstaka stackars torkade frukter och en nöt. Var kom det nyttiga ifrån?
Men jag ger inte upp så lätt. I kylen står nu en ny chiapudding och väntar. Fast med kakao i. Vi får väl se om den går att äta. Å andra sidan äter jag inte mer än absolut nödvändigt och det kan ju i slutändan ge riktigt bra resultat.
