Jag har som bekant lite magproblem. Inte för att det är någon sjukdom eller så men den är helt enkelt lite för stor. jag tycker inte om mina jobbebyxor, Blåkläder, som jag talade om igår och idag har jag definitiv konstaterat att den är lite i vägen. Ibland skulle jag vilja ta ett tag och slänga bak den på ryggen, bara för en liten stund. Ni vet som en såndär praktisk axelväska. Jag vet ju att jag inte kan ta bort hela magen nu med en gång och det är ok, men den kan väl hålla sig ur vägen ett tag!?
Det är nämligen så, det här är faktiskt en aning pinsamt och jag förstår inte varför jag outar mig på detta vis, men har jag nu börjat blogga om hur det faktiskt är att vara lite tjock, får jag ju stå för det. Nu kan jag ju inte fega ur halvvägs och bara skriva sådant som förskönar mig som person.
Och jag försöker igen. Det är nämligen så, ni smala snygga människor förstår helt enkelt inte vilka konstiga problem en lite putande mage kan ställa till med. Inte bara att den isig är lite i vägen, men ser ju lite ut som Michelingubben. Det är helt och hållet korrekt det uttrycket. Den liknelsen är helt suverän på mig.
Just det, jag skulle ju förklara varför min magen skall hänga på ryggen..
Jo, det är nämligen så, att när jag nu cyklar på min fina träningscykel. Japp, jag har gjort det även idag och det går faktiskt ganska bra! Gjorde en bit längre idag än igår och visst, det gör lite ont i baken, men jag tror definitivt att jag kommer att vänja mig vid detta. Jag hoppas innerligt att detta skall bli min nya kvällsrutin.
Uh, inte igen. Jag om min hjärna. Vi är verkligen inte kompatibla. Jag återkommer till magen. Jag och hjärnan kan inte komma överens och når därför inte fram till något resultat i afton.
