Vi har nu varit på gång i 1½ vecka. Jag vet det är inte mycket i förhållande till hur gammal jag är, ej heller i förhållande till hur många gånger jag gjort detta förut. Men det är en vis skillnad nu. Vi är två som kämpar. Aldrig tidigare har jag gått till körövningen iförd träningskläder för att ta en promenad på vägen hem. Faktiskt lite imponerad av min egen vilja och motivation. Samt att vi är två som vill nu. Idag var nog också första gången på väldigt många månader som jag kände att jag kunde gått lite till. Jag var inte så totalt utslagen som jag varit tidigare. Skönt. och på rätt väg.
Idag på lunchen stod jag i chokladhyllan. Dragningskraften dit är som ett magnetfält av något slag och jag stod och vände och vred på flera olika sorter. Läste innehållsförteckningar och kcal och kom tillslut fram till slutsatsen att nej, det är inte värt det. La tillbaka chokladen och nöjde mig med min sallad.
Ikväll har jag pillat klart på nästa krönika till Samhällstidningen. Det blev riktigt roligt måste jag säga. Mer säger jag inte. En riktig tvättäkta cliffhanger.
I morgon är det Valborg, jag hoppas att det blir fullt av folk i Getinge som vill lyssna på oss när vi sjunger in våren
