Jag tänkte att det skulle gå bra. Jag tänkte att min tid skulle vara någonstans mellan 5-6 timmar. Jag skulle givetvis vara trött men det skulle gå rätt smärtfritt. Så var mina tankar denna förmiddag den 13 augusti i Berga By strax utanför Sälen, i startfållan för att genomföra min första cykelvasa.
Upplevelsen blev nog lite annorlunda. Förutom att det var jobbigt, rent fysiskt. Sjukt många backar. Det var nog mer kuperat än jag hade tänkt. Det är farligt att läsa för mycket om ett lopp också inser jag såhär i efterhand. Vad andra mer vältränade cyklister menar med flackt är kanske inte direkt vad jag menar med flackt. 94km av grusvägar och rejält ojämna bitar sätter sina spår i armar och skuldror. Det skakar bra i armarna och det gäller att hålla i sig ordentligt vissa stunder. Jag måste även erkänna att jag blir lite påverkad av skyltarna med “olycksdrabbad sträcka” och medtävlandes kommentarer om att det skett en del ordentliga crashar i de där backarna, sätter sina spår i huvudet. Tyvärr kom det regn framåt de sista milen och jag var inte beredd på det. Inte mentalt och inte klädmässigt. Jag blev kall och genomvåt. Jag fick ont i mina knän. Jag har haft lite känningar sista halvåret. Utsidan av vänster knä börjar göra ont efter ett par timmar med lite högre belastningen än normalt. Banan blev lerig och kletig och vissa partier valde jag att gå istället för att cykla. jag ville ju trots allt komma fram helskinnad. Det började skava i händerna, stundtals i nedförskörningarna blev det så kallt, eftersom jag var helt genomblöt, att jag hackade tänder.
Jag grinade och skrattade om vartannat. Sa till mig själv att “skärp till dig, Anna, så illa är det la inte?!” jag tog tillfällena att prata med de andra som kämpade kring mig. Några skrattade och tyckte vi var helt tokiga som faktiskt betalade för denna självplåga. Andra bara ruskade på huvudet och undrade om det aldrig skulle ta slut. Jag vet att jag tänkte när jag stod i Hökberg, näst sista kontrollen innan mål att om jag är i mål 17.30 är det ju bra. Jag hade faktiskt ingen aning om vad klockan var just då. Jag drack min buljong och när jag tittade upp satt en stor klicka på väggen. 17.55. VA?? 6½ timme och jag hade typ 12km kvar. Jag var trött då. Mest mentalt. Mitt knä gjorde så ont! Jag trampade i princip bara med höger ben (vilket känns idag). Det var så blött och kletigt att efter sista kontrollen i Eldris, var det förvisso enklare cykling men min kedja och växlar hade tagit stryk. Det skrapade och gick trögt i växlingarna i kombination med att jag faktiskt var trött i tummarna och inte orkade trycka tillräckligt hårt för att få upp klingan på de större hjulen. När jag skulle växla ner från stor klinga till mellan, fastnade kedjan. Tvärstopp i flera uppförsbackar. Det är på något vis än mer frustrerande att springa upp och pilla med en sandig kedja vid varje backe än att bara få cykla på, om än på trötta ben.
Att svänga upp runt den där kurvan vid Kyrkan i Mora, efter Aucklandbacken, som jag sett så många gånger på TV under alla åren av Vasaloppet var en häftig känsla. Att få trampa mig fram längs det långa upploppet till fritt främmande människors jubel och rop om “bra kämpat” är ändå en obeskrivlig känsla och jag hade fullt jobb med att hålla tårarna tillbaka. Jag fick min medalj och där stod min man. När jag fick mig en kram kom alla känslor på samma gång. Jag vet inte hur länge jag stod där och grät i hans famn. Tårar av trötthet och stolthet på samma gång. Jag hade ju ändå haft den här dagen att träna mot ganska länge.
Om någon hade velat köpa min cykel där och då hade jag nog sålt den. Jag ville inte cykla en meter till. Men såhär ett dygn senare tänker jag nog lite annorlunda. Jag är inte nöjd med min tid. Jag tog 7 timmar och 8 minuter på mig. Inklusive en kisspaus! Helt fantastiskt egentligen att bara orka cykla på ojämnt underlag i 7 timmar. Men nej, jag är inte nöjd med den tiden. Jag vill göra om, ge mig själv en revansch. Jag behöver träna benstyrka och kondition, men framför allt armstyrka, mage och rygg för att orka hålla kroppen och teknik. Jag behöver ge mig ut mer i skogen och lära mig köra fort även när underlaget är skumpigt.
Så nästa år ska jag göra om det och kapa tid. Hur mycket ska jag fundera på ett tag.
