Om jag är på ett kalas eller på en restaurang, eller på ett fik för den delen och avnjuter en mycket god middag som är sådär ruskigt god ni vet, man äter jättemycket, tar om, och verkligen prisar kocken, får jag ändå ALLTID plats med lite dessert. Det spelar liksom ingen roll hur mycket mat, hur nyttig eller onyttig huvudrätten (och förrätten) har varit, jag får ALLTID plats med dessert. Jag kan vara på gränsen till att må illa, så mätt kan jag vara och ändå få plats med dessert. Denna dessert kan bestå av i princip vad som helst också, bara det är lite sött och gott, så får det plats. Jag har därför funderat ett tag på om jag inte är en ko ändå. Jäkligt tanig ko, och det vore ju förträffligt. Tänk, jag är en snygg ko!! En toppmodell i Bregottfabriken – Vilken lycka! Aldrig i hela mitt liv har jag varit smal och tanig, helt plötsligt kanske jag är värsta bruden. Inte undra på att jag aldrig blir brun! nu fattar jag, jag är en kossa!
Nej…. kossa?!?
Nej, men kossa kan jag väl ändå inte vara??! Den har ju 4 magar och idisslar. Idisslar gör jag inte. Jag har inte ens halsbränna. Det är ju faktiskt ganska många som har det nuförtiden, med våra stressade liv och allt som ska göras och all mat från hela världens hörn som vår bakteriekultur egentligen inte är gjord för. Barn som skall köras till olika träningar, till evenemang, läxor som-
(Anna spåra inte ur nu! – Åh tack, hjärnan, är du med mig idag med?!)
4 magar då.. ja det skulle väl i och för sig få plats där i bilringarna, 2 magar i varje bilring. Men nej, jag är ingen ko. Inte ens i närheten. Jag är en helt vanlig tjej, med lite för stor mage, men med ganska stor nypa humor. Det ni!
