När jag var liten så dansade jag ju balett. Jag var inte direkt någon prima ballerina, jag innehade aldrig några huvudroller och det berodde väl mest på att jag redan som sjuåring var tämligen korpulent. Men det som slagit mig nu i vuxen ålder är att all den där stretchingen som vi höll på med gav ju ett visst resultat. Jag kunde gå ner i spagat. Jag kunde stå i brygga och jag kunde bita mig med lätthet i tårna. Idag är jag betydligt stelare (det är helt kasst att gå från balett till fotboll och innebandy, en stretchar typ ingenting där!) och jag bestämde mig igår för att köra yoga som avslutning på varje styrkepass för att just dra, vrida och stretcha kroppen. Idag blev det förvisso inget styrkepass men en cykelrunda och klippning av den där havreåkern vi hade som gräsmatta ansåg jag vara alldeles tillräckligt med träning. Så kvällens yogapass gjorde jag lite längre. Det finns ju appar för allt! Helt underbart.
När jag nu står där i vardagsrummet och börjar med de första positionerna känns det bra. Jag hänger med och jag klarar av vad som ska göras, men det går bara ett par minuter tills det ska vridas 480 grader från tår till huvud och känslan av att min kropp inte är gjord för yoga infinner sig. Det kommer också positioner där jag ska stå bredbent och lägga huvudtoppen mot golvet? Hur i hela friden skall det gå till? Jag har säkert 40 cm kvar när det drar i mina ben? I ett par sittande övningar tänker jag att den där lösa magen jag har just nu, det vore bra om jag kunde dra den runt och hänga den på ryggen en stund! Jag skulle även genomföra den där klassiska positionen där en ska ligga på rygg och lyfta upp benen och liksom rulla över huvudet och sätta i tårna nånstans efter axlarna. Min man är ju inte sen att hjälpa till vilket slutade i ett enormt gapflabb. Där har jag mig en utmaning i vinter….
Det var skönt när det var över och den sista avslutande vilan och avslappning intog vardagsrummet. Förutom att min så lösa kropp liksom flyter ut på sidorna kan jag konstatera att jag är faktiskt är nöjd med hur jag ser ut just nu. -42 kg och över halvvägs. Kanske dags att börja fundera på var målet är. 65-70 kg kanske?
På tal om balett. Jag om min man bjuder ju gärna på oss när tillfället ges och i januari genomfördes en mycket speciell brudvals. Aldrig har det skådats något liknande och aldrig kommer vi att göra den igen. Jag vet inte heller om det var särskilt välregisserat, ens särskilt dansant men vi hade brutalt roligt! Nu har vi släppt skämskudden och vågar släppa en liten snutt på denna bejublade dans! Odette och prinsen i ett sprakande drama där prinsen verkligen vill fånga sin svanprinsessa, allt fångat med Joffa-cam.
