Två dagar har jag spenderat i mysbyxor. Jag har suttit vid mitt matbord mitt i vardagsrummet och arbetat. jag har valt att stanna hemma då min mage och jag inte riktigt har varit överens. Inte sjuk, men då möjligheten finns att arbeta hemifrån är det sådana här dagar en ren befrielse. Även för mina kollegor kan jag lova.
Det har varit hektiska dagar. Speciellt idag. Karmar som varit för långa, gejdrar som varit påkörda och sneda. Lastbil som inte kunnat lossa och gods som inte kommit fram, gods som inte blivit hämtat och min maskin tvätt som jag satte igång i morse före frukosten ligger fortfarande kl 21.30 i maskinen. För när klockan slog 16.30 flippade jag bara sidor. Från jobbet till pingisklubben. Jag måste ordna upp hemsidan, måste få styr på facebooksidan. Måste skriva protokollet, måste skriva ett infohäfte. Jag var tvungen att baka, för i morgon är det min tur att ha fikat på kören. Var därför tvungen att åka och handla samtidigt som jag hämtade dottern som lekte hos en kompis. Måste läsa med henne också! Mannen är dessutom inte hemma i afton utan i Göteborg på nåt… nej, jag vet inte ens vad han gör i Göteborg! Han messade att de just ätit middag och att han hade trevligt. Jag antar att det är något med jobbet, för om det vore med en älskarinna hade han nog inte talat om att de haft trevligt, det brukar komma först i efterhand! Äh skojar bara. Det är något med jobbet för grannen tillika kollegan är också med. Eftersom han nu inte är hemma var jag ju tvungen att laga middag också. Det är i vanliga fall hans uppgift här hemma just nu. För jag läser ju också. Statsvetenskap på halvtid.
När jag efter middagen står och fyller diskmaskinen tänker jag att vad duktig han är som faktiskt gör det, nästan varje dag. Lagar middag och hur tacksam ja gär för den hjälpen. Och det är då det slår mig. Vadå duktigt? Vi är väl ändå två om vår vardag och om den ena nu jobbar heltid, och jobbar lite till ca 5-10h/vecka på andra jobbet, läser på 50% och sitter i två styrelsen, sjunger i kör, rider, skjutsar till dotterns ridlektioner OCH har sköthäst om söndagarna så är det väl ändå inte mer än rätt att den andra halvan som “bara” jobbar heltid och sitter “bara” i en styrelse lagar maten?
Han är faktiskt inte det minsta “duktig” för att han gör den hushållssysslan, men många tänker nog så. För att han är man. För att laga mat normalt sett är en kvinnlig syssla. Något som jag borde göra. Något som jag aldrig fått beröm för att jag gjort tidigare. Jag faller i fällan även jag. Trots mina kunskaper om feminism. Tusan också.
Jag läste en artikel för ett tag sedan om precis just det där. Vi tror att vi lever i så jämställda förhållanden. (Fast det tycker jag att vi gör. Lever jämställt, alltså) Men den stora skillnaden från mitten av förra seklet är inte jämställdheten, skillnaden är att vi kvinnor arbetar. Men vi sköter fortfarande stora delar av hushållet. Ändå. Också.
21.43 Dags att ta fram böckerna. Måste hinna plöja ett par kapitel innan det är sängen. Hej Rousseau och Mill!
