Sådär ja! Då var det gjort. Premiärturen på mina sprillans nya rullskidor.
Jag hade väntat mig… jag, vad hade jag väntat mig egentligen?
Jag tänkte att det skulle vara jättevingligt, jag tänkte att jag skulle trilla flera gånger och jag tänkte att jag nog inte skulle klara av att åka på många, många försök.
Min älskade man hade jätteroligt! Min bästa coach som finns, stod och gapflabbade. Men det gjorde inget, jag skrattade gott jag också. För det var som att släppa ut Bambi på hal is. Vingligt, osäkert och väldigt stappligt. Jag fattade inte överhuvudtaget hur man kan svänga i fart!? HUR GÖR MAN?
Men efter ett par vändor nere på gatan så fick jag ändå upp lite hyfsad fart. Jovisst, kanske inget vasaloppstempo men i alla fall lite mer än gångfart, mannen fick jogga lite bredvid och jag klarade av att flytta fötterna lite för att inte tillslut hamna i split.
Premiären är avklarad. Jag har en lång, lång väg framför mig men jag har gott om tid på mig för att lära mig, lära mig staka och få upp konditionen för att orka, tillslut, skidra de långa milen från Sälen till Mora.
Hej Vasaloppet, nu har min resa börjat.
