Det finns en sak som gör mig riktigt besviken, ledsen och bara så där himla, himla trött.
Jag har inte särskilt många vänner, vi har en ganska liten vänkrets vi umgås med och jag tillhör den kategorin som inte har någon bästa vän. Senast vi var bjudna på en middag var så länge sedan att jag faktiskt inte ens mins när det var längre. Men mitt liv är inte tomt, vi bara umgås annorlunda tror jag. Hur som så blir jag ofta väldigt glad när människor hör av sig till mig oavsett om det gäller jobb, privata frågor eller kommentarer på instagram som exempel. Jag tycker det är innerligt jätteroligt!
Speciellt när gamla vänner hittar en på sociala medier. Vi börjar samtala och bara känner det där “åh vad roligt!” och vi talar om att gå ut att käka och prata om vad som hänt i våra liv. Sen kommer det, sådär lite nesligt inkrypande. Små gliringar om att jag är ju en sådan utåtriktad person, rolig, skrattar alltid och så lätt att ha med i ett gäng, det blir ju aldrig jobbigt tyst då. Små ord om att jag är ju perfekt för kommunikation, att de har något nytt på gång. “Network marketing” det hade passat dig perfekt att jobba med lite vid sidan av. Speceillt för Forever.
Här dör jag lite.
Varje gång.
Ett jäkla pyramidspel, som lurar folk. Det är min åsikt! Jag vill inte vara en del av den, jag vill inte köpa deras produkter, och jag vill absolut aldrig stå för deras produkter och försöka sälja dem till någon annan. Jag har absolut inga ambitioner att ta på mig ännu mera jobb. Det räcker med heltid och så lite till på familjen bolag. Jag är inte intresserad av mer.
Så besvikelsen är så brutal när jag drar upp mina dyngsura dojjor ur konversationen med en enda tanke, det var inte mig du var ute efter, det var en till rekryt för att du ska tjäna pengar. På mig.
Ve dig.
