Det där med att genomföra en tjejklassiker har sannerligen satt lite griller i huvudet. Jag har sedan en tid tillbaka ont i ryggen samt en höft som gör ont när jag är ute och joggar. Jag bestämde mig för att ta tag i detta och besökte i veckan en osteopat. Han var överraskad att jag kunde springa överhuvudtaget, så sned jag var överallt. Han drog, petade och packade ihop mig till en liten boll och vips kunde jag böja mig 10 cm längre ner mot golvet. Jag fick även tips på våtdräkt, träningstips, kosttips och wow, jag är helt klart impad! Jag är fascinerad av kroppen. Det ska bli intressant att göra de övningar jag nu fått i hemläxa nästkommande två veckor. Jag hoppas att det kommer ske en stor skillnad och jag har fått mycket att fundera på!
Jag bestämde mig också idag för att testa på den där milen. I mil på Lidingö ska jag avklara i september. Jag har inte sprungit, eller ens joggat en mil. Faktiskt inte gått en mil heller på väldigt väldigt länge. Så jag ville testa kroppen lite, se hur det kändes. Hur lång tid skulle det ta?
Kanske valde jag inte den snällaste rundan, Stora Berg upp-ner-upp-ner igen. Den där fasliga Vargbacken som en vän visade en gång för några år sedan. Men jag tänker att Lidingö är ju ändå så backigt så why not?
Det tog emot i början. Det var sådan faslig motvind, så jag bestämde mig för att gå. Så jag gick de första 4km! Upp för den långa, lång backen. När jag väl nådde toppen var jag ändå lite sugen, hade kommit in i lä. Hunden hade lugnat ner sig lite. Så jag började springa. Sen sprang jag. Gick i den där fasliga uppförsbacken men började sedan springa igen. Joggade, och joggade. Ner i byn. De sista 2-3 km blev dock en blandning av springa/gå. Jag fick rejält ont i min höft och de sista hundratalet meter hem blev mer haltande än något annat. Men jag har min starttid. Den kan ju bara bli bättre än tiden idag! Och det är också nu jag ska börja fundera på vad mitt mål med Lidingö ska bli.
“Såhär lycklig blir jag när jag tagit mig runt en mil, med mycket springande”
Idag var det även begravning. Oavsett vem det är som lämnat jordelivet är det en sorglig tillställning. Vackra blommor, vackra ord på blomsterbanden ackompanjerat av musik som berör. Mina tankar till familjen, änka, barn och barnbarn. Vila i frid.
