Har ni hört talas om Almenäsintervaller?
I sommar har jag lyssnat på Träningspodden. Med Lovisa Sandström och Jessica Almenäs. Från start, från allra första avsnittet och nu har jag väl kommit till runt 60. Jag är fortfarande ca 40 veckor efter så just nu har jag precis lyssnat på deras jul och nyårspoddar och följt snökaoset i Stockholm, men träningsinslagen är oerhört trevliga och inspirerande. Jag har väl egentligen inte haft särskilt många frågor gällande träning men deras kunskap är stor och jag får många aha-upplevelser. Därav också insikten av vikten med intervaller, för konditionsträning och för hastighet. De nämns i nästan varje avsnitt. Nästan.
Så de här Almens intervallerna. 10 stycken 1-minuters sprintar i full fart följt av 1-minuters jogg. Jag har väl tänkt tanken ett tag att jag måste ta tag i intervallträningen men har inte kommit mig för det ännu. Jag behövde nog lite uppstartssträcka. Tills häromdagen. Men jag konstaterade att jag inte är redo för Almenäsintervallerna ännu. 1 minut är jäkla lång tid om jag ska löpa på i full fart. Dessutom 10 gånger. Så jag tänkte att jag gör backintervaller istället. Jag har ju mina backar i Prästagårdsskogen som jag brottas med och ja, full fart upp för första backen ett par gånger vore toppen.
Jag tänkte först under uppvärmningjoggen bort till backen att jag skulle ta 10. Men när jag väl stod i backens fot insåg jag att jag aldrig skulle orka 10 och sänkte därför ribban till 5. 5 st i full karriär uppför. Och de grejade jag. Det lustiga sker dock när jag kommer hem. Under mitt högra öga har en ca 1 cm stor runt mörkblå bubbla. Blod. Jag har inte känt något. Så jag tänker att jag låter det vara, får se vad som händer över natten.
Jag kan väl lugnt konstatera att främlingar nog skulle kunna missta det hela för hustrumisshandel. Som jag såg ut!! Inte snyggt alls. Det måste helt enkelt ha varit ett blodkärl som spruckit! Jaja, sånt som händer när en tränar hårt. Det försvinner snart igen.
