Skip to content
Samtidigt som partiledardebatten är på tv sitter jag här och funderar. Jag har varit sjuk. Jag har inte tränat på två veckor och jag har börjat bli rastlös. De sista dagarna ha jag tittat ut genom köksfönstret och även sagt högt att jag kanske ska ta och springa en runda! Sedan har jag insett att det inte skulle ha varit ett så bra beslut eftersom jag bara några minuter senare hostat utan like. Men ikväll! Jag tänkte att jag skulle jogga, sakta, sakta för att inte ta i för mycket. Jag skulle hämta min dotter som var hos sin pappa i grannstaden. 2 mil bort. Jag tänkte att jag passar på att springa en runda, den där rundan runt Ån, den är nog 2,5-3km. Det blir en lagom “komma-tillbaka”-runda. Jag valde att gå ut lugnt, jättesakta faktiskt. Det intressanta är att jag sedan sprang. Hela rundan som var hela 4 km, utan att stanna en enda gång. Jag brukar ju alltid behöva gå lite då och då.
Jag är helt sjukt lyckligt över detta. Ni anar inte vilken ljuvlig känsla det är. Att faktiskt orka springa en längre sträcka utan paus. Nu känns det som att höstträningen är igång.
Dela denna post