Längdskidläger – eller dagen då jag hittade nya muskler!

Om jag, som inte åkt särskilt mycket skidor förut, står på ett par skidor från kl 09.00-16.30, är det stor risk att nya muskelgrupper upptäcks!

Jag har i helgen varit på längdläger för skidor. Tidigare i mitt liv har jag åkt skidor 5 gånger. TOTALT på 38 år. Ja, snart 39 faktiskt.
Jag bokade detta läger i höstas redan. Jag tänkte att det skulle vara bra för mig. Få lite tips. Föga anade jag vad jag skulle växa denna helg!

Det tog mig lite drygt 7 timmar att köra till Falun. Jag parkerade, checkade in och la mig på hotellrummet för att vila lite. Vi skulle samlas någon timme senare för ett gemensamt styrkepass. Jag var lugn hela vägen till Falun, men denna sista timme. Jag ber lite om ursäkt till den stackars receptionisten som försökte prata med mig i hissen. -Vad roligt ni kommer att ha!? -Ja, jo.. ska bli kul.
Öh, allvarligt, jag brukar vara mycket mer verbal än sådär. Men jag blev näst-intill skräckslagen. Plötsligt slog tanken mig. Gemensamt styrkepass i sal. Många ögon, undra hur många, skulle kunna stirra på mig. Den där brutala obekväm-känslan sköljde över mig, jag mådde nästan lite illa. Och detta hade jag betalt för!
Jag bytte om, jag hade tagit med mig kläder jag visste att jag kände mig bekväm i. Tassade ner i receptionen, några var redan där. Jag hälsade och kollade av om vi skulle duscha där eller här på hotellet. Där. Skulle springa upp och hämta min väska igen. Mötte Helena Ekholm på väg ut från hissen och hejade glatt på det bekanta ansiktet. -Hej hej!
(men Anna, hon har ju ingen aning om vem du är!! Jag suckade lie trött i hissen) Bad om ursäkt när jag kom ner igen och runt mig samlades glada och öppna människor och stämningen byttes från skräck till förväntan.

Efter ett 30 min styrkepass med rörlighetsövningar, kan jag bara erkänna att jag har en hel del att jobba med. Stel är inte längre rätta benämningen, men det tänker jag ta i ett annat inlägg. Jag var dock försiktig, ville inte dra på mig träningsvärk.
Lördagens övningar bestod i stakning, stakning på ett ben (herre gud vad svårt), stakning med enbart magen, stakning med frånskjut. LUNCH. Diagonalåkning och diagonalåkning utan stavar. Jag valde sedan att åka en sväng. Ramlade 4 gånger vilket resulterade i en något blåslagen högersidan av kroppen. Det jag kan fundera på är varför jag envisas med att slänga mig på samma sida varje gång. Det gör ju inte mindre ont att ramla på en redan blåslagen armbåge. Och för alla i min omgivning som hävdar att riktig snö gör mindre ont att ramla i – ni har sjukt mycket fel! Just sayin.
Den smärta jag senare på kvällen upplever i min kropp är nästintill obeskrivlig. Axlar, nacke, skuldror och under armhålorna! Här har jag aldrig någonsin haft ont förut! Det är liksoom träningvärk, fast tidigare, detta är liksom fortfarande samma dag? Hur är det ens möjligt liksom. Efter en fantastiskt givande middag, med så otroligt givande samtal, en frågestund med min anya husgurus Helena och Sofia, ja, de är kanske inte så medvetna om det, men wow, hade jag bott närmare stockholm hade jag också tränat med Sofia 3 dagar i veckan. Vilken boost den kvinnan ger!
Jag somnar gott den kvällen. Men jag sover oroligt. Det är för mycket info i min skalle att processa helt enkelt.