Jag måste säga något nu.
Tanken har funnits hela våren att denna blogg skulle komma igång i sin fulla kraft, men jag vill göra allt klart först. Länkarna som inte fungerar, sidor som är tomma. Men tiden har inte funnits. Samtidigt kan jag inte vara tyst!
De senaste dagarnas reaktioner på Sveriges match i fotboll, är inget nytt. Vi ser det där hatet så ofta, vi tänker bara inte på det. Ja, det börjar långt tidigare än de här vuxna människorna som nu spytt sin rasistiska galla över stackars Jimmy Durmaz. Det börjar i småbarnsåren. När vi som föräldrar inte agerar på barn som uppför sig illa, som inte tar striden för ett bättre språk, för de små slag som sker i kapprum, omklädningsrum. När det blir vardagsmat att kalla sin klasskompis för fitta, hora eller lärarinnan för kärring! När det där lilla blir vardagen för våra skolbarn. När det blir legitimt att som tonåring gå på en ett idrottsarrangemang och skrika “hata, hata, motståndarlaget, må hända var de nu kan komma ifrån. När föräldrar kan stå vid sidan av och skrika sig hesa för att sin dotter/son inte fick spela var föräldern önskade. När vi svär över händelser kring middagsbordet. Det är här vi lär barnen att det är ok att hata. Det är ok att svära och gasta. Det är inte så konstigt att när dessa killar är 25, snorfulla beter sig som svin. Vi har själva skapat dem, trollen. För ingen har sagt ifrån. Ingen läxade upp grabben när han var liten. Han fick lov att springa omkring på skolavslutningen, utan att någon sa ett ord.
Vart tog finessen och stilen vägen? Kan vi få tillbaks ett samhälle där det är coolt att hålla upp dörren åt sin nästa? Kan vi få ett samhälle där det faktiskt är coolt att inte tömma en hel stads öltankar? Kan vi få tillbaka ett samhälle där vi har respekt för varandra? Utan att behöva ta en arbetande kvinna på brösten? För det hänger ju ihop. Fyllan, vrålandet och det grisiga beteendet. Och ingen runt omkring säger ifrån.
Sportbladets reporter Antastas
Brasiliansk tv-reporter antastas
