Samtidigt som svetten rinner ner och fyller trosor, BH, svider i ögonen och droppar ner på pallen, eller brädan kan jag inte låta bli att brista ut i ett stort leende. Jag är på mitt livs första step-up pass och jag har just gett mig själv en spark i baken för att komma tillbaka till träningen, hitta den där glöden jag hade för något år sedan och för att försöka få tillbaka magen upp de där tre våningarna som den just kasat ner efter graviditet och kejsarsnitt. Saker sitter helt enkelt inte alls där de borde. Jag älskar min kropp! Wow, vad den har presterat under åren. Men just nu är jag bara en gnutta bekymrad över all den muskulatur jag tappade under året som gravid. Min kropp mådde inte bra av att vara gravid! Och det är ok, men nu behöver jag kämpa tillbaka.
Min lilla humoristiska blogg har ofta berört just träning och hur det är att träna när en inte är helt perfekt enligt alla träningsbloggar och inspirerande magasin. För övrigt är det inte helt enkelt att hitta träningskläder som sitter bra när en so jag är lite större. För vi lite störe människor tränar tydligen inte! Det är tur att jag inte försörjer mig på min blogg då jag ofta inte kommer ihåg att ta en bild av min träning eller ens skriva några rader! Ni får helt enkelt stå ut med det. Men jag är ju så himla bra på många andra saker.
Nu tänkte jag dock att jag skulle göra ett tappert försök. Jag tänkte försöka skriva hur det är att postgraviditet, otränad, småfet börja träna igen. Hur det är att försöka hinna med, hitta motivationen. Funderingarna kring mål. Många av er vet ju att jag hade en plan kring tjejklassiker, halvklassiker och sedan en svensk klassiker. Och ja, de tär ju fortfarande mitt mål, frågan är bara när jag känner mig stark no gatt börja, när tiden passar och hur familjesituationen kring, barn, skolgång och mannen jobb, ja det är en del som ska klaffa.
Så hur kom jag då på tanken att gå på ett step-up pass, när jag aldrig tidigare har gjort det i hela mitt 40-åriga liv? Nja, jag är ju inte så rädd för att testa nya saker. Jag har liksom skruvat ner förväntningarna på mig själv, på andra och struntar faktiskt i om någon annan tycker jag gör fel eller har på mig fel sorts strumpor till mina träningsbyxor av non-brand-name. Många av mina vänner tränar på ett av våra två lokala gym här i Getinge där jag bor. Det tycker jag är kul. Jag är ju centerpartist och det är ju superfestligt med lokala företagare som satsar och försöker utanför city! Så heja, Susedalens hälsocenter. Jag är er senaste medlem! För, detta step-up pass älskar en av mina vänner så jag valde helt enkelt att följa med. Trots att jag redan efter 75 sekunder inser att jag kan strunta i att försöka koordinera mina armrörelser! Jag har FULLT upp med att hålla koll på benen. Höger och vänster kan var vansinnigt svårt! Att komma ihåg om det är höger ben upp på brädan och vänster fot upp, eller tvärtom. Men det var väldigt roligt. Och som sagt. Svetten, den flödade! Jag ska investera i lite nya träningskläder också. För det var hemskt vad mina gamla stank!
Vi ses på nästa fredagsfys före fredagsmys pass!
