Det finns nog en mening med allt-Ändå. När livet på en outgrundlig väg letar sig tillbaks till platser och personer. Som om det är meningen att jag ska träffa dem, meningen att jag skall vara där. Som det där med Turandot och operan. Det tog ett år. Men jag stod där utanför. Såg operan, den uppsättningen. Kysste en lång och väldigt fin man.
Kanske finns det också en mening med denna dag jag har haft idag. Den nionde augusti skulle jag varit på tårtkalas. Jag skulle fått träffa reklammakaren och hans fru, från grannbyn. Viktiga vänner till en viktig vän. Ända sedan dessa har vi gått om varandra. Idag startade jag nytt jobb och vi åkte för att träffa företagets reklamman. Samme man. I grannhuset. Drack en kopp te och sniffade på brödaromerna, beundrade nybygget, den vackra trädgården. Verandan som är helt gudomlig. Världen är liten. Jag kommer hänga där mycket från och med nu. Jag kan inte låta bli att skratta till. Som om livet leder mig rätt. När jag inte fick träffa dem då, ordnar livet det ändå. Slängde ett öga bort över häcken. Ville egentligen köra förbi. Se vad som finns kvar av allt “mitt”. Ingenting är mitt längre. Det är deras nu. Nyfiken, men jag körde hem. Tog en runda i trädgården och spanade i häcken och fick till slut syn på den torra döda lilla grenen. Den lilla eken. Den klarade sig inte. Jag slängde iväg en fråga norrut. “Vilket är ditt favoritträd?”. Svaret kommer snabbt. Ek! Jag drar efter andan. Jag tror till och med att jag slutar andas för en stund. Hur är det möjligt? I min odlingsbädd satte jag ett ekollon för bara någon vecka sedan. Byggde en ram runt, med plast. Ett miniväxthus. Den lilla eken är ca 15 cm nu. Frodas fint. Det finns nog en mening med allt -Ändå.
