När man ger ett barn på sju år en uppgift måste man tänka till en extra gång. Frasen “smäll alla ballongerna och lägg dem i påsen” slutar för en sjuåring ungefär, precis, ja ganska exakt efter ballongerna! Min dotter fick igårkväll en uppfigt när jag försvann till min körövning för att sjunga lite. Mormor och morfar var som vanligt här och satt barnvakt och jag tänkte att dottern allt kunde få hjälpa till att röja undan efter alla sina kalas.
När jag kom hem insåg jag mitt misstag. Hon hade definitivt smällt alla ballongerna….
Jag skulle gissa att vi nog hade en 50-60 uppblåsta ballonger i helgen. Alla låg utspridda på golvet, smällda, sönderklippta i bitar. Lika stor suck som jag drog när jag kom hem, lika stort leende spred sig över mitt ansikte. Hon är 7 år. Jag klandrar henne inte. Ikväll fick vi samlat ihop dem i varje fall. Och alla girlangrester.
Goa unge!
Idag är också en stor dag. Som jag berättat tidigare har det varit mycket på gång i mitt liv. Beslut som påverkar mig, mitt liv. Inte nog med att jag nyss bytt jobb, så kommer jag byta jobb IGEN. Men det är ju inte nog där. Idag var en stor dag. Idag blev det klart. Jag kommer att bli sambo. Mannen från Kalix har fått jobb här, och har idag sagt upp sig. När inte jag har möjlighet att flytta till Norrbotten, får Norrbotten komma hit! Halland kommer få en till i personregistret.
De senaste veckorna har känslorna flugit omkring i en enorm berg- och- dalbana. Jublande glädje och den enorma lättnaden, rent ekonomiskt, sköljde över mig och jag började gråta av insikten att om bara någon månad är det en person till som kommer att hjälpa mig. Med allt!
Den 23 maj gör han sin sista dag på jobbet i Kalix, ett jobb som har varit hans bästa. Som jag nästan har stor lust att säga förlåt till. Förlåt att jag lockar honom ifrån er! Förlåt för att jag tar er bästa… serversnubbe (för i mina ögon är han er bästa serversnubbe, för jag har inte en blekaste aning om vad det är han egentligen gör!)
Jag kommer bli sambo! Mina grannar kommer få en ny granne. Jag är superglad samtidigt som jag är jätterädd för att fucka up. Jag är ingen lätt person att leva med. Jag är morgontrött. Grinig när jag är trött och har ont någonstans och jag kan ha sjukt bestämda åsikter. Jag är envis, slarvig och ganska glömsk. Men jag har ett enormt hjärta. Jag är lugn och sansad, rolig, vacker och alldeles underbar! Jag är en bra kvinna. Jag ger sällan upp. (Skrev jag just allt det där om mig själv? wow!) Min Norrlänning ser allt bra i mig. Tar mig för allt det. Älskar mig för allt det. Jag har yttrat och vädrat mina rädslor, tankar och jag förundras ständigt över hans lugn, hans förmåga att stilla mitt sinne.
Så här är han. Min lille norrläning. 2.01 lång, skäggig och med världens finaste ögon!
