Okategoriserade

Svett och träningsvärk

Jag älskar när svetten rinner ner för mina armar. När linnet blir alldeles blött av svetten som rinner nerför mitt bröst. Att trampa bort den plågande träningsvärken sedan igår är en belöning isig. Träningsvärk i vader, baksida lår, skinkor och svank. Det känns att jag gjorde något utöver det vanliga! Dagens montage gick lite i ultrarapid. Golvet var oändligt långt borta. Men det är gött att ha träningsvärk. Jag hoppas att dagens fysiska arbete, turen till stallet, och nu en kort liten sprint på träningscykeln ska ha avhjälpt det värsta för det var tusan vad de första 9 minuterna var hemska! Nästan omedelbar mjölksyra, krampkänningar i vaderna och ett huvud som inte är på topp. Så är det. I afton är det inte med mig. Inte på topp, men jag är stark nu. Jag är stark nu.

När jag satt där på cykeln med svetten forsande, kom jag att tänka på ett inlägg från den gamla bloggen om just jag och svett. Och det hjälpte mig igenom de sista 21 minuterna. Fnissandes trampade jag vidare…

Stavgång och simglasögon
2012-07-02

Äntligen! Kom jag ut på en promenix i afton. Det har varit så många projekt att avsluta den senaste tiden att träningen blivit enormt lidande. Nästan så att jag inte ens kommer ihåg när jag gjorde något senast. Men jag har ju alltid ett “å andra sidan” att komma med och det givetvis även idag! Jag satte i en altandörr i torsdags! Och H-E vad den var tung. Det var lite som ett träningspass faktiskt att lyfta av den gamla ytterdörren och i med en helglasad altandörr! När jag skriver detta så funderar jag även på om jag kanske redan berättat detta en gång? Eller om det kan ha varit på facebook? Eller twitter… Eller sa jag det bara till någon kanske? Jag måste helt klart vara drabbad av Alzheimers light. Men det blev superbra. Om jag inte redan sagt det då…

Men ikväll kom jag alltså ut. Med spellistan “träning” i öronen, runkeeper online och stavarna i högsta hugg. I mina korta varianter på träningsbyxor, lång ny träningströja (måste jag ju bara ha för inte kan jag visa rumpan i ett par så tighta brallor, vem vill bländas av hela Asien liksom?) och oj det var riktigt roligt. Fick upp rätt bra fart med tycker jag. Jag är nöjd. Svettig blev jag och fick till om med anstiftan till liten, liten blåsa i ena handen. Nu till det där med svett. Jag svettas väldigt mycket när jag tränar. Har därför alltid håret uppsatt i hästsvans, för att det ska vara enkelt att torka av pannan och ja, hela ansiktet för den delen. Idag kom jag att fundera på det där med svetten under träningens gång. [haha träningens “gång”, så fyndigt] Jag har ju redan konstaterat att jag är lite tantig när jag är ute med mina stavar, men det bjuder jag på. Det jag upptäckte denna gång var alltså att svetten rann ner i mina ögon och började svida lite, för det verkade nästan som att svetten valde att ansamla sig där i ögongloberna. Funderade ett kort tag om det var så att jag gick och tittade uppåt lite för mycket. Ja, satte näsan i vädret, men kunde ganska enkelt konstatera att så inte var fallet! Denna svettansamling innebar att jag tämligen ofta fick lov att torka av ögonen, och ja, det är ju inte så himla lätt gjort med en stav i varje hand! Så därför kom jag nu att fundera på olika lösningar på att förhindra att få svett i ögonen. Första alternativet var ju givetvis ett pannband. Men eftersom jag då redan är tant, behöver jag ju inte spä på den bilden ännu mer, med att dra ett pannband runt huvudet! Bilden skulle göra sig ännu bättre om jag kunde hitta ett av pappas gamla, sponsrade av Sydkraft, från nånstans mitten av 80-talet. Slår vad om att han har några kvar någonstans i en garderob.
Nej, det går inte! Några andra alternativ kom jag tyvärr inte på utan jag fick fortsätta att torka bäst jag kunde.
Tills jag blixtrade till! Simglasögon! Tätt, torrt och fri sikt!

 

Sedan gapflabbade jag där jag gick, hur fungerar mitt huvud? Simglasögon? Kunde jag inte kommit på en sak som var bättre än just simglasögon. Som man måste loska i för att de inte ska imma igen? Jag hatar folk som spottar. Verkligen, jag tycker inte det finns något äckligare än en människa som bara sådär rätt som det är loskar rätt ut på gatan, och så ska jag gå i det sen? nej, tack. Inget spott och nej, jag hoppar nog simglasögonen också. Eller jag kanske ska göra en variant. Kan ju alltid klippa lugg igen och låtsas vara Linda Evans, med pannband från sydkraft och simglasögon. Har jag tur kanske någon kommer med en vit långärmadsimglasögon tröja och burar in mig ett tag…

Print Friendly, PDF & Email

Dela denna post

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *